Tag Archives: psykiatri

Sofi Oksanen: Baby Jane

-Måste du dricka hele tiden?
Så. Jag hade lyckast ställa den fråga som jag så länge hade velat få besvarad. En fråga som jag inte hade vågat ställa och som jag inte ens själv hade vågat tänka på.
Jag lyckades till och med bibehålla en stadig röst.

Jeg er ikke spesielt tålmodig. Så etter at jeg hadde lest Sofi Oksanens Stalins kyr og Utrenskning og blitt både heftig og begeistret, var jeg ikke motivert for å vente til den norske oversettelsen av Baby Jane kommer i februar. Det er tross alt flere uker til. Og siden jeg ikke forstår mer enn to ord finsk,  ble løsningen den svenske oversettelsen av Baby Jane. Det svenske, knallrosa omslaget med de to kvinnehendene som ikke holder hverandre, men som likevel er bundet sammen kler forøvrig historien utmerket.

Rosa bok fargekoordinert med rosa kaffekrus. Hva blir neste steg? Interiørblogging?!

Jeg har aldri lest en lengre svensk tekst før, men det gikk overraskende smertefritt. Noe av språkopplevelsen går helt sikkert tapt ved å lese et språk man er såpass uvant som å lese som jeg er med svensk, men ingenting klarer kamuflere at Sofi Oksanen skriver godt, drivende og særegent.

Baby Jane er blant annet en kjærlighetshistorie om to unge kvinner som er langt ute og kjøre. Både fortellerstemmen og kjæresten Piki har angst og depresjoner, begge er tilsynelatende tungt medisinerte og skyller pillene ned med store kvanta rom og øl. Piki, som er en slags ledestjerne i byens lesbiske party-miljø er aldri edru og går heller ikke ut av døra utenom nattlige utflukter på bar. Alle praktiske gjøremål utenfor leiligheten, som innkjøp eller å bære ut søpla, tas hånd om av Pikis eks-kjæreste Bosse. Når pengene til Piki og fortellerstemmen tar slutt er muligheten for å finne seg vanlig lønnet arbeid ikke en gang et vurdert alternativ, de finner løsningen i fiktive Susanna Dagfjäril, en kvinne med Pikis sensuelle stemme og jeg-ets lange ben og som averterer en uendelig mengde med brukte truser, sju deniers strømpebukser og damesko til menn med interesse for den slags gjennom rubrikkannonser i Helsinkis aviser. Med andre ord en inntektskilde som gjør at Piki kan holde seg innendørs.

Fortellerstemmen er i begynnelsen ikke spesielt opptatt av hvorfor Piki ikke går ut, hun reflekterer overraskende lite over det. Hun har tilsynelatende nok med sine egen demoner og virker lenge til å tro at Pikis depresjon og angst ligner på hennes egen, samtidig som  Piki holder  kortene tett til brystet.

Så en dag bara insåg jag att jag inte längre pratade om spunnet socker, Borgbacken, Högholmen eller Sveaborg. Inte om att promenera i nyfallen snö. När Borgbacken stängdes sa Piki – att nästa år. Och jag var på vippen at svara, att just det, nästa år. Men det sa jag inte. Jag sa ingenting.

Livene til de to kvinnene framstår som tilværelser helt uten mangel på faste holdepunkter. Her finnes ikke det mest trivielle, som nattesøvn og måltider, her beskrives ingen nære relasjoner til andre mennesker enn de har til hverandre, her er ingen jobb, ingen møter med offentlige instanser, leger eller psykologer. De driver fritt og vilkårlig rundt, uten særlig evne til å ta vare på verken seg selv eller hverandre.

Alltså spelade det ingen roll om jag var tillsammens med Joonatan. Han var precis lika interessant som vem som helst som inte påminde om Piki. Om alt och alla var ett och detsamma hade jag ingen anledning att byta ut Joonatan mot någon annan. Det skulle dessutom ha kravt en massa ansträngningar. Arbete. Att gå ut och få mer av heterohelvetet. Att hålla kontakt. Telefonsamtal och möten. Att berätta om sig själv. Diskussioner. En oändlig massa jobb. Och slutresultatet skulle ända bara ha varit någonting likadant. Eller, om inte likadant så i alla fall lika meningsfullt. Lika meningslöst.

Baby Jane er en ikke bare en sår kjærlighetshistorie om to unge kvinner, men like mye en beretning om et fraværende psykisk helsetilbud. Slik sett er den nok like aktuell i Norge når den nå kommer i norsk utgivelse som den var i opprinnelseslandet Finland i 2005. Kanskje ikke like gnistrende god som Stalins kyr og Utrenskning, men også Baby Jane fortjener mange norske lesere.

4 kommentarer

Filed under Hyllemeter